Tuesday, April 29, 2008

Dricka bör man, annors dör man

Jag lyckades vakna utan att väckarklockan ringde idag morse (för att jag inte behövde vara någonstans före 12, men dock. Observera, väckarklockslös!), njöt av att kunna vakna av att solen gassar in och transformerar lägenheten till en bastu... och sedan flyga upp ur sängen (vilket satte fart på kaninen som antog att han skulle få mat i ilfart. Newsflash for you boy, det fungerar inte så med mitt morgon-IQ), för att jag kom ihåg. Närmare sagt, kom ihåg att dusha i rekordhastighet, diska undan den sista disken, fylla på kaninens vattenflaska och sedan fylla på varenda kastrull, kippa och kappa jag kunde hitta med vatten. Jag han precis tvätta tänderna innan vattenkranen suckade till och gav upp kontraktet några sekunder senare. Orsaken till detta var (som alla säkert kan gissa vid detta skede, men roa mig, tack) att någonting i vattenrören skulle fixas. Eller något liknande. Fråga inte mig, jag bor bara här.

Det positiva med att bo i höghus är att man aldrig (och jag menar aldrig, tro mig, jag har undersökt denna hypotes) är utan varmt vatten i dushen. Det negativa är att husägaren när som helst kan bestämma att vattnet måste stängas av. Eller annat smått och gott, som att vissa grannar borrar i sina stenväggar varje Söndag från och med klockan 10. VARJE Söndag. Vad håller de på med? Deras väggar måste se ut som en ost. En ost med hål i, det vill säga. Inte en kompakt ost.

Ett praktexempel på den negativa sidan med att bo i höghus kommer från Mitt År i Borgå, då vattnet stängdes av klockan 7 på morgonen. Vilket ju orsakade lite panik då de flesta människor brukar stiga upp den tiden för att göra sig klara för dagen, och till detta behövs oftast VATTEN. Men det är vad man får vänta sig av att bo i studentlägenheter antar jag. Detta har däremot lett till att jag smått neurotiskt fyllde vatten i varenda liten skål jag kunde skrapa ihop i värsta domedags stil, då jag var rädd att vattnet inte skulle vara på inom bestämd tid (vilket hände i Borgå, och vi fick vänta på vattnet ännu på kvällen). Men vattnet var på igen, före bestämd tid til och med idag. Så där stod jag snopet med allt mitt samlade vatten. Vilket härmed bevisar att jag är den mest neurotiska personen på jordklotet. Kan man skicka vattnet till de fattiga barnen i Afrika månne?

***

Så jag var på tutorkryssning igår. Det var en picnic-kryssning till Åland och ingår i tutorutbildningen vid ÅA. Det var riktigt roligt att se människor från de andra fakulteterna och byta idéer med dem, men eftersom vi var under order att hållas nyktra åtminståne fram till klockan 12 på dagen, betydde detta att man fick stå ut med vissa lukter ombord på båten.

Har inte så mycket att berätta om själva kryssningen, om jag kommer på några roliga historier kan jag belysa er om dem senare. Men de flesta skämten var inside-skämt, eller skämt som bara personer som var med kunde förstå (eller rättare sagt, tycka att är roligt). Men mer om detta senare. Kanske. Om jag hittar på något.

Ehm... Jag tycker om soppa.

Saturday, April 26, 2008

The circus is back in town

Matavdelningen på Stockmann var som en cirkus idag. Mellan ett gäng på fem pirater som sprang omkring med sina leksakssvärd och vrålade åt kunderna, Ilkka Kanerva (the SMS-man himself!) som stod vid en provsmakningsdisk och hällde i sig juice och tittade elakt på alla som stirrade argt på honom, och ett gäng med djuraktivister utanför butiken som skrek "LIHA ON MURHA!" åt kunder som gick förbi, var jag inte helt säker på om jag var i en butik eller ett dårsjukhus.

(Indeed, meat is murder. Tasty, tasty murder)

Det pinsammaste i situationen var ett gäng flickor som följer det Japanska Lolitamodet, som uppenbart var ilskna över att de inte var de som fick alla blickar idag. Tvärtom, verkade de nästan helt normala. NOTE: Nästan normala.

Tuesday, April 15, 2008

I love free stuff

Jag tror att alla människor har något litet som gör dem löjligt lyckliga. Kanske för att vi alla behöver känna lycka av små, osignifikanta saker ibland. Min hemliga skam?


JAG ÄLSKAR GRATISPRYLAR.


Närmare bestämt, gratispennor. Jag vet inte varför, men varje gång jag får en gratispenna blir jag patetiskt lycklig. Det löjlgaste med allt detta? Jag använder inte gratispennorna till något. Nej, jag lägger dem i ett litet pennställ och tittar på dem ibland. Just det, tittar på dem. Vissa människor samlar på frimärken, jag samlar på gratispennor.


Detta för oss till detta inlägg. Jag har konstaterat att är det gratispennor du gillar, kunde du inte studera något annat än farmaci. Orsaken till detta är enkel. Läkemedelsbolag har inte rätt att dela ut gratisprov på sina mediciner (av självklara orsaker visserligen), så vill de marknadsföra sina varor, får de snällt laga några miljoner pennor och printa företagets namn och läkemedlets handelsnamn på pennan. Vem ger de sedan dessa pennor till? Allmänheten, såklart. Och framför allt små farmaceutfrön vars små hjärnor ännu kan försöka tvättas till att alltid rekommendera ett specifikt preparat.


Det är ett intressant förhållande, studeranden och läkemedelsfirmor. Orsaken att jag talar om detta är att vi idag var på ett skolningstillfälle på [stort läkemedelsföretag]. Vi blev bemötta som kungligheter, bjöds på trerätters LUNCH, kaffe med kaka och en massa gratisprover plus skolningen. Det här är inte första gången detta sker, farmaciförbundet och andra läkemedelsfirmor har regelbundet bjudigt oss på middag och supit oss fulla med champagne och vin (se, lite klass i alla fall), vilket säger en del om hur gärna de vill att vi ska vara medvetna om deras preparat. Egentligen är det olagligt att ge ut gratisvaror till studeranden, men vi är minst sagt villiga att se mellan fingrarna på det. Speciellt efter att jag senare på dagen av ren nyfikenhet gick in på apoteket för att undersöka priser, och konstaterade att de spenderat mer än 50€ på var och en av oss. Och vi var rätt så många. Det kanske inte är en enorm summa med tanke på hur stor firman i fråga är, men för studeranden är läkemedelspreparat för mer än 50€ värt mer än några timmars lyssnande på föreläsning under vår fritid. Jag går inte in på vad vi fick, för jag vill inte att firman ska få problem för det (det här ÄR Internet, och jag vill gärna återvända en gång till. På grund av GRATISVARORNA!), men låt oss säga att det inkluderade flera salvor och läkemedel, och några ytterst fula tygpaltor som t.ex. en handduk (som jag donerat till Calvin, och han nu ligger på på balkongen). Vill du ha säker tillgång till gratisvaror för all framtid? Bli farmaceut!


Och pennorna då? Ja, jag lyckades bara kassera in två gratispennor idag, men med tanke på allt annat vi fick störde det inte mig det minsta. Förutom kanske blystorleken på blyertsversionen av pennan.

HEIDI
Vad är det för storlek på blyet i den här pennan?

VERONICA
Who cares, enormt är det! Säkert minst 0.9!

SOFIE
0.9? INGEN anväder 0.9'ans blyn. Vad vill de att jag ska göra med pennan, måla om ett hus?

VERONICA
Du kan börja med mitt rum.


Läser för tillfället: På tenter. Vilket kanske *host host* märks på mitt något inaktiva bloggande de senaste dagarna. Oj, ja, jag läser också den här boken av Sophie Kinsella. Jag köpte en bunt pocketböcker på Hullut Päivät för någon vecka sedan, och den här kom med i högen. Jag kan änu inte säga om den är bra, för jag har precis börjat läsa den på allvar, och med allt annat har jag bara hunnit läsa i cirka 15 minuter per dag (av vilka fem är minuter då jag håller på att somna med boken i handen, vilket leder till att jag alltid måste skumma igenom de sista sidorna när jag plockar fram boken för att se vad jag missat), men hittills verkar den rolig. Inte så rolig att jag måste BERÄTTA för ALLA jag känner om denna UNDERBARA BOK de missar, men ha-ha, rolig!-rolig.

Wednesday, April 09, 2008

En dag i livet

06.00 - Kännykkäns väckarklocka ringer. Jag slänger mig om i sängen och stänger av väckarklockan. Fuck that shit, man.

06.15 - Min riktiga väckarklocka ringer. I detta skede börjar jag förstå att jag kanske borde stiga upp och göra mig klar, men jag väljer att ignorera mitt samvete.

06.30 - Dagens första telefonsamtal. Veronica ringer och kräver att jag ger henne tre goda orsaker att stiga upp ur sängen. Jag informerar henne så lungt som möjligt att jag inte precis är i form att göra det just nu.

06.35 - Grymt slagsmål mellan ID, ego och superego. Till slut vinner superego och jag tvingar mig själv att äntligen stiga upp.

06.45 - Dusch, morgonmål, påklädning, påmålning av ansikte och tandtvätt sker i beundransvärd takt. Ut genom dörren klockan 07.30.

08.00 - I Biocity. Utbyte av morgonhälsningar med mina medlidande(även kallade: studiekompisar). Försöker hitta min kaffekopp som någon igen stuligt, trots att mitt namn står på den. Likaså mina och Verros gemensamma tepåsar. Someone is going to pay. Hittar till slut kaffekoppen, odiskad och stinkande av öl bakom tentpärmar. Överväger att koka lite extra vatten för att sterilisera muggen från dess senaste äventyr. Gör dock ej detta, men diskar den med en respektingivande mängd diskmedel. Sörplar i mig citronté så fort att jag bränner tungan tre gånger.

08.15 - Fysiologi. N. dorsalis scapulae, N. thoracicus longus, N. subclavius. Den här tiden på dygnet, does it look like this face cares?

10.00 - Utrym föreläsningssalen. Spring ner till biblioteket för att undersöka om det ännu finns lediga platser. Sista minutsläsning på tent. Panikångest och utrop av "jag kan inget, jag har inte läst alls!". Alla är vi medvetna om att detta är en lögn, då vi alla vet att varenda en av oss suttit och läst på detta redan en längre tid. Because that's what geeks do.

12.15 - Lunch i en av studierestaurangerna.
Champinjon-ratatouille med basmatiris. Diskussion om någon ny Cancerforskning som de håller på med på insten och hur detta kunde tas upp i tenten. Snabbkoll på vilka lönnkrogar det är fest i kväll, och vilka sitzer folk tänker gå på denna vecka. (Uppmärksamma att detta är de två olika teman som MNF:are kan disskutera utan att någon ser sur och butter ut.)

13.00 - Gå till platsen för tenten till Gadolinia, en kilometer från Biocity. Panik uppstår då vårt ämne inte finns på listan över tenter. Någon smart person konstaterar att kanske "biokemi" syftar på vår mikrobiologitent.

13.06 - Panik over detta faktum, då det innebär att vi är i fel byggnad.

13.15 - Panikrusning till Axelia, där vi dyker in i tentamenssalen i sista sekund.

13.17 - Herregud, vårt prov består av 12 sidor, med text på båda sidorna. 24 sidor!

14.35 - Vad i hela friden används mot tetanus? Metronidatsol? Vad inhiberar det?

15.20 - Inlämning av provet. Stilla bön om att det är godkänt, så jag slipper öppna Prescott en gång till. We had our good times, men jag vill inte se dig mera.

15.45 - Träffa kompis på kaffe. Jag väljer en juice i stället, för att inte explodera av koffeinöverdos. Utbyte av skvaller och klagomål.

17.00 - Till butiken och köpa mat. Stå och stirra på tomater i fem minuter utan att komma på vad jag vill äta idag. Flyttar mig bort från tomaterna när folk börjar stirra.

17.15 - Ut från Stocka med tre ton grönsaker till en soppa och aluminiumfolie till Sci-Fi sitzen imorgon (det är fysiker som ordnar den, därefter temat). Försöker balansera matkassar, handväska och paraply medan jag med bästa slalomteknik klämmer mig igenom folkmassan. Rör på er, slashasar, vissa vill inte stå i regnet hela dagen.

17.30 - Hemma. Släpp ut Calvin på balkongen och släng ihop en soppa. När den ser ut som en uräkt för en soppa sätts datorn på och skrivning på essäer börjar. Ger upp efter bara en timme, på grund av HUNGER.

18.30 - Soppa slevas in i munnen samtidigt som jag läser på nästa tent, denna gång toxikologi.

18.45 - Svordomar, som skulle göra en full sjöman avundsjuk, över att jag är osäker på cytokiner. Interleukin-5 kommer endast från Th2 celler, inte alls från makrofager. Jag klarade mig i några timmar före jag får gräva fram Prescott igen. Damnit!

20.30 - Paus i tentläsning för att se på Simpsons. Ger upp efter 10 minuter och ser på ishockey i stället. Kärpät ger stryk åt Blues.

21.00 - Tentläsning fortsätter, med med TV:n på i bakgrunden. Blues vinner matchen, det blir ny finalmatch imorgon. Apoproteiner ingår som komponenter i VLDL.

22.00 - Telefonsamtal om vem som är påväg på sitz imorgon. Försök till att övertala människor att de inte får gå ut idag om det betyder att de inte orkar eller har råd att komma imorgon.

22.45 - Fortsatt skrivning på essäer. Med en fart på 15 ord per minut.

23.15 - Stupar i säng.

Tuesday, April 08, 2008

Mikrobiologi i all ära


Lite mikrobiologisk nördhumor, så här dagen före tenten.

Saturday, April 05, 2008

Jag stiger i rang

Jag har lite nyheter. Inga världsomskakande nyheter, men nyheter nonetheless. Idag tackade jag ja till att bli tutor för nästa läsårs gulisar. Jag har vetat om att jag kommer att bli tutor redan i några veckor, men jag valde att inte berätta något före jag tackat ja, ifall jag av någon konstig orsak skulle ändra mig. Egentligen blev jag inte skriftligt tillfrågad före förra onsdag, men jag har vetat redan i ungefär en månad att jag är en av de mer sannolika kandidaterna.


Låter det där arrogant? Jo, kanske lite. Eller ganska mycket. Men det är sanningen, eftersom majoriteten av årets farmacigulisar är så oaktiva att de kunde göra en sjusovare avundsjuk. Men det är ok. Jag är gärna en tutor (inside info om allt möjligt intressant, har jag hört). Jag vet inte ännu vilka andra som blev utvalda, men jag kommer att träffa dem på tutorkryssningen den 29 April. Det ska bli intressant.


So there you have it. Det var mina nyheter. Kunde vara mera spännande. Men det kunde även vara mycket tråkigare nyheter. Som att jag köpte nya, korta StabilopennorHullut Päivät förra veckan. För det gjorde jag. Och de är söta! Och ryms in i min penal utan att den exploderar! Och kommer att göra folk gröna av avund då de ser mina snygga anteckningar!


Synd bara att jag inte hinner med snygga anteckningar mera, jag hinner nätt och jämt skriva ner det viktigaste på föreläsningarna. Men jag kan ju alltid titta på dem, och låtsas att jag lagar snygga anteckningar.

***

Idag såg jag en intressant familj, bestående av en mamma, pappa och ett barn runt 5 år. Ungen har bestämt sig för att den inte vill gå ut, och står och klänger sig fast i trapphusets dörr.


BARNET:
Nej! Ni kan inte tvinga mig! Jag vill inte!

MAMMAN:
Men snälla lilla vännen, vi måste gå till butiken nu. Det är bara runt hörnet.

BARNET:
Nej! Nejnejnej! Vill se på TV!

PAPPAN:
Du fick se på TV gullet. Det gör dig gott med lite frisk luft, du blir sjuk om du bara tittat på TV hela dagen.

BARNET:
NEJ!!! Vill se på TV! Vill bli sjuk!

MAMMAN:
Om du kommer så kan vi gå och titta på leksaksavdelningen, det tycker du ju om?

BARNET:
TV!!! Aaaaaaaahhhh!!!!

[Sofie går förbi familjen. Efter en stund tystnar barnets vrål. Varför? För att pappan just tagit fram 10€ ur sin ficka och gett sedeln till barnet]

SOFIE
Oh lord.


Ska återvända till min essä nu.

Thursday, April 03, 2008

Skatter i kafferummet, part the third

I'm your tamagotchi, so happy that you love me, and we shall be together, for ever ever ever!


Tempo, vårt lilla husdjur. Orsaken till att han ännu är vid liv, är att det inte går att ta kål på honom. Tro mig, vi har försökt. För att LJUDET han åstadkommer skär genom märg och ben när du sitter i kafferummet och räknar isotoniuppgifter klockan halv sju på morgonen.


(Ursäkta the radiosilence under de senaste dagarna, min Internetkontakt tycker inte om mig och jag har drunknat i olika angelegenheter i mitt synnerligen intressanta liv (läs: tenter och labbrapporter som gjort att jag tidigast har kommit i säng klockan halv två på natten under DEN SENASTE VECKAN), men jag är back on track nu. Tror jag. Kanske. Möjligen. Fråga igen i morgon.)

 
Locations of visitors to this page